Blogg

Finland återlämnar samiska föremål

3 mar 2021

Nationalmuseum i Finland har beslutat att under hösten 2021 återföra – repatriera – sina samlingar av samiska föremål till det samiska natur- och kulturcentret Siida i Enare. Samlingen består av ungefär 2000 föremål och har samlats in från 1830-talet.

Två samiska konstnärer och aktivister, Petra Laiti och Outi Pieski, planerar en utställning med namnet Mäccmõš, maccâm, máhccan – Hemkomst.

”Repatrieringen handlar om så mycket mer än enbart ett återförande av föremål. Hela samlingen har en kulturell bärkraft som är ovärderlig. Överlag handlar det om att korrigera historieskrivningen och uppmärksamma uråldriga livskrafter”, säger de.

Amnesty Sápmi undrar när Sverige ska ta ett liknande initiativ. Idag tvingas enskilda personer och samiska föreningar driva processer kring återbördande av samiska kvarlevor och heliga föremål.

"Det är helt oacceptabelt att samerna själva ska behöva driva processer när det gäller återbördande av föremål, som alldeles uppenbart har stulits från Sápmi. Samerna skulle aldrig lämna ifrån sig offergåvor, sejtar och ceremonitrummor frivilligt. Här måste regering och riksdag ta sitt ansvar och uppfylla de rättigheter som uttrycks i urfolksdeklarationen. Gör om. Gör rätt. Se Finland som ett föredöme i den här frågan”, säger Erik Törnlund, gruppsekreterare för Amnesty Sápmi.

Källa: Kunstkritikk

 

https://kunstkritikk.se/finland-repatrierar-2000-samiska-foremal/

Samiska kvarlevor och heliga föremål – fråga i riksdagen

25 feb 2021

Jessica Wetterling, riksdagsledamot (V) ställde en fråga i riksdagen den 25 februari till kultur- och demokratiminister Amanda Lind (MP) om återförande av samiska föremål och kvarlevor till Sápmi.

”Repatriering handlar om rätten till det förflutna och ens förfäder. Sametinget har länge krävt att det skapas en nationell fond för återbördande av det som har stulits från samerna. Vad anser ministern om att det nu i stället är ättlingar som försöker driva dessa processer på egen hand? Tycker ministern inte, som Vänsterpartiet, att staten bör ta ett större och mer aktivt ansvar för återbördandet av samiska kvarlevor och heliga föremål i samråd med Sametinget och samiska företrädare?”

Amanda Lind svarar bland annat:

”Frågorna om repatriering väcker med all rätt mycket känslor. Det har begåtts stora övergrepp, vilket har gjort att släktingar till nu levande samer och urfolk runt om i världen går att hitta på hyllor någonstans eller samlar damm i något museums källare. Det är givetvis en oacceptabel situation. Departementet har jobbat med denna fråga, och det har tagits fram handledningar riktade till museer för hur man kan jobba med återbördandefrågor på ett klokt och systematiskt sätt. Vi ska fortsätta att jobba med dessa viktiga frågor. Allt som rör budget kan jag givetvis inte ta ställning till eller kommentera här i talarstolen, men jag tackar för frågan i ett viktigt ämne”.

Lyssna på Jessica Wetterling och Amanda Lind här:

Gällivare kommun - beslut om Unna Saiva

10 feb 2021

Den 8 februari fattade kommunstyrelsens ungdoms- fritids- och kulturutskott i Gällivare beslut om att utreda möjligheten att ta emot och visa offergåvorna från Unna Saiva på Gällivare museum. Utskottet gav förvaltningen i uppdrag att återkomma med förslag till hantering och budget under hösten 2021.

Gällivare:

29 jan 2021

"Grejerna ska tillbaka till Sápmi, det är vi helt överens om", säger Karl-Erik Taivalsaari ordförande i ungdom-, fritid- och kulturutskottet i Gällivare kommun till Sameradion.

/unna-saiva-samiska-kulturforemal-fran-helig-offerplats.jpg

”Vi måste ha en diskussion över kommungränsen och med samiska organisationer innan vi beslutar. Det viktigaste är att det blir rätt gjort. Först och främst måste vi ha diskussioner med bland annat Ájtte-museet i Jokkmokk. Sen handlar det också om hur detta ska finansieras. Det finns en prislapp på sånt här också.

Arbetet med att inleda diskussionerna kommer att påbörjas under året, rapporterar Sameradion.

Lyssna på radioinslaget och se den filmade intervjun här.

Vänsterpartiet: Synd att ättlingar behöver driva processen

28 jan 2021

Vi, som kräver att de samiska offergåvorna från Unna Saiva ska återlämnas, får nu stöd från Centerpartiet, Miljöpartiet och Vänsterpartiet, som har lämnat in motioner i riksdagen om klarare regelverk och ekonomiska resurser för ett återlämnade av både samiska kvarlevor och offergåvor.

/unna-saiva-foremal-1915-1.jpg

”Det är synd att ättlingar behöver driva den här processen. Det viktiga är att staten tar initiativ och tar ansvar för vad som har skett historiskt, givetvis i samråd med samiska företrädare och Sametinget”, säger Jessica Wetterling från Vänsterpartiet till Sameradion.

”Jag hoppas att offergåvorna från Unna Saiva får gå i bräschen för ett återförande av samiska kulturföremål. Offergåvor har ju aldrig lämnats bort eller sålts på ett rättmätigt sätt. De är alltid stulna”, sa Kerstin till reportern på Sameradion.

Obs! Länken innehåller två inslag.

Klicka på pilen i bilden, så ser du ett filmat inslag.
Klicka på pilen under bilden så kan du lyssna på radioinslaget.

 

Sametingsvalet: Är offergåvor en angelägen fråga?

27 jan 2021

Idag finns det runt 600 offergåvor från Unna Saiva i lådor på Historiska museet i Stockholm. Kerstin Andersson är engagerad i frågan om de samiska offergåvorna från Unna Saiva, en samisk offerplats i hennes hemby.

"Offergåvor och sejtar är alltid stulna från Sápmi. Samerna har aldrig lämnat ifrån sig föremålen frivilligt", säger hon. Nu vill hon veta vad Sametingspartierna gör i frågan och deras inställning till att offergåvorna kan komma att placeras på museum i Gällivare kommun.

Lyssna på inslaget och se det filmade inslaget på Sameradion.

Samer har obetydligt inflytande över det egna kulturarvet

21 jan 2021

Svenska samer involveras sällan i arkeologiska projekt som rör det egna kulturarvet, trots att Sverige och svenska arkeologer ställt sig bakom flera internationella policys för urfolk och kulturarv. Det visar ny forskning från Linnéuniversitetet.

Enligt FN:s Declaration on the Rights of Indigenous Peoples, som Sverige undertecknade 2007, ska urfolk ha insyn i och inflytande över hanteringen av det egna kulturarvet. Men hur efterlevs denna policy i praktiken? Charina Knutson är doktorand i arkeologi. I sin licentiatavhandling har hon undersökt hur det uppdragsarkeologiska systemet i Sverige fungerar i relation till landets urfolk, samerna, och studerat deras medverkan i arkeologiska projekt.

”Mina resultat visar att samerna sällan blir kontaktade eller involverade i arkeologiska projekt. Arkeologerna utför ofta sitt arbete utan dialog med urfolket”, säger Charina Knutson som är doktorand vid Linnéuniversitetet.

”Nackdelarna med att göra de arkeologiska uppdragen utan samverkan med samerna är främst två: samerna känner sig överkörda och förbisedda, och arkeologerna kan gå miste om viktig information om områdets kulturhistoria”, enligt Charina Knutson.

Intervju med Charina Knutson på Forskning.se

Länk till avhandlingen: Conducting Archaeology in Swedish Sápmi – Policies, Implementations and Challenges in a Postcolonial Context.

 

 

 

 

Riksdagsledamöter skriver om samiska föremål

7 jan 2021

Under den allmänna motionstiden hösten 2020 kom det in tre motioner till riksdagen, som tog upp frågan om samiska föremål och offergåvor.

Vänsterpartiet skriver att det handlar om rätten till det förflutna och sina förfäder. Centerpartiet anser att staten skyndsamt ska säkerställa regelverk och finansiering för återbördande av kvarlevor och kulturföremål. Och Miljöpartiet menar att det är orimligt att det samiska folket ska behöva finansiera det staten har tagit ifrån dem.

Vi som arbetar för ett återbördande av de samiska offergåvorna, som fördes bort från Unna Saiva i Gällivare kommun, ser positivt på riksdagsledamöternas skrivelser. Samtidigt vet vi att det är långt från ord till handling. Vi är inte nöjda förrän föremålen är återbördade till Sápmi.

Åtta riksdagsledamöter från Vänsterpartiet lämnade in en partimotion (2020/21:166) där de skriver att regeringen bör vidta åtgärder för att genomföra identifiering och repatriering av samiska kvarlevor. I motiveringen skriver de bland annat att ”krav på återförande (repatriering) av föremål och kvarlevor har rests bland världens urfolk sedan 1970-talet. Repatriering handlar om rätten till det förflutna och sina förfäder. Det handlar också om försoning mellan urfolk och statsmakterna”. Motionen är undertecknad av dåvarande partiledaren Jonas Sjöstedt samt Hanna Gunnarsson, Tony Haddou, Maj Karlsson, Karin Rågsjö, Håkan Svenneling, Jessica Wetterling och Mia Sydow Mölleby.

Sju riksdagsledamöter från Centerpartiet har lämnat in en enskild motion (2020/21:3175) där de skriver ”Centerpartiet anser att det är angeläget att staten skyndsamt säkerställer regelverk och finansiering för ett fortsatt återbördande av samiska kvarlevor och kulturföremål”. Motionen är inlämnad av Linda Modig, ledamot i konstitutionsutskottet, samt Ola Johansson, Martina Johansson, Johan Hedin, Jonny Cato, Helena Vilhelmsson och Per Schöldberg.

Tre riksdagsledamöter från Miljöpartiet har lämnat in en enskild motion (2020/21:3647) om politik för det samiska folket där ett av förslagen handlar om återbördande av samiska kvarlevor och offergåvor. De skriver bland annat ”det stora problemet med såväl repatriering av samiska kvarlevor som samiska föremål är ekonomiska resurser. Det är orimligt att det samiska folket ska behöva finansiera det staten har tagit ifrån dem under villkor vi aldrig skulle acceptera idag”. Motionen är inlämnad av Camilla Hansén, samepolitisk talesperson, samt Annika Hirvonen Falk och Anna Sibinska.        

Föredrag 13 januari: Unna Saiva – skändad samisk offerplats

4 jan 2021

Riksorganisationen Same Ätnam bjuder in till ett onlineföredrag om den samiska offerplatsen Unna Saiva i Lappland.

/unna-saiva-offerplatsen-vid-sjon.jpg

Insamlande och bortförande av samiska religiösa föremål, dräkter, bruksföremål har pågått sedan 1600-talet. Unna Saiva är en kulturellt och historiskt viktig samiska offerplats inom Gällivare skogssamebys område. Arkeologen Gustav Hellström genomförde är 1915 en utgrävning i området för Historiska museets räkning, och hundratals föremål togs från Unna Saiva. Dessa föremål ligger idag i Historiska museets magasin.

Onsdag den 13 januari, klockan 18.00 berättar Kerstin Andersson om offerplatsen Unna Saiva och kampen för att återfå de föremål som stulits från platsen. Kerstin Andersson är same och uppvuxen i närheten av Unna Saiva.

Alla är välkomna!

Zoom: https://us02web.zoom.us/j/86233865494?pwd=alVJRkcxTUdyWmlkU01XVHdtczFWdz09

Facobook: https://www.facebook.com/events/142473611005912/

Samiska museer i Sápmi

9 nov 2020

Nordiska Samerådet tillsatte år 1976 en museikommitté med representanter för Sverige, Norge och Finland. Kommittén arbetade fram ett antal kriterier för samiska museer. Avsikten var att, med hjälp av dessa kriterier, klart kunna skilja samiska museer från museer med samiska samlingar.

Ett samiskt museum ska enligt kommittén:

  • ha en samisk majoritet i styrelsen,
  • administrativ och professionell ledning ska utföras av samer,
  • samisk kultur ska vara huvudsaken i museets verksamhet,
  • museets policy ska vara utformad med respekt för samisk tradition,
  • verksamheten ska spegla samiska värderingar,
  • museet ska vara lokaliserat till samiskt kärnområde.

Samerådets museikommitté ansåg även att ett huvudmuseum för den samiska kulturen skulle inrättas i varje land med en samisk befolkning. Ett huvudmuseum skulle ha ett övergripande ansvar för den vetenskapliga och fackliga utvecklingen inom samiskt museiväsen och vara en samordnande instans mot andra museer.

Det första samiska museet öppnades i Karasjok i Norge 1976. Efter det har det i Norge inrättats ett flertal samiska museer och kulturcentrum. Alla samiska museer i Norge är organiserade under det norska sametinget.

Ájtte – Svenskt Fjäll- och Samemuseum i Jokkmokk har ett nationellt uppdrag att vara huvudmuseum i Sverige för samisk kultur, specialmuseum för fjällkedjans natur och kultur samt driva ett informationscentrum för fjällturismen. Museet invigdes 1989 och drivs som en stiftelse av svenska staten, Region Norrbotten, Jokkmokks kommun, Svenska Samernas Riksförbund, Riksorganisationen Same Ätnam.

Sametinget vill utses till huvudman för samiskt arkivmaterial

Institutet för språk och folkminnen och Sametinget fick i uppdrag av regeringen 2018 att se över behovet av att samla in, bevara och vetenskapligt bearbeta arkivmaterial med koppling till urfolket samerna och de samiska språken. Organisationerna konstaterar i en rapport 2019 att deras uppfattningar kring såväl lägesbedömningen som förslag till åtgärder skiljer sig väsentligen.

Sametinget anser att avsaknaden av en ansvarig huvudman för samiskt arkivmaterial är ett grundläggande problem för det samiska kulturarvet. Trots att Sametinget är förvaltningsmyndighet för samisk kultur förvaltas samisk kultur, samiskt kulturarv och kulturmiljöer av flera andra svenska myndigheter. Sametinget vill som företrädare för urfolket samerna stärka samernas självbestämmande genom att förvalta det samiska kulturarvet. Sametinget får därmed det samlade förvaltningsansvaret för samiska arkivsamlingar.

Samiska institutioner, som har upparbetade arkiv, såsom Ájtte museum ska tillföras resurser för ändamålet. Samiska institutioner som Gaaltjie och andra framtida samiska informationscentra, kan fungera som noder till ett samiskt arkiv och inneha regionalt material i form av originalhandlingar eller digitala kopior. Även andra regionala institutioner kan ha samma funktion för att stärka den regionala samiska kulturen. Både Finland och Norge har arkiv med motsvarande funktion.

Sametinget föreslår att regeringen ger Sametinget i uppgift att samla in, bevara, vetenskapligt bearbeta samt sprida kunskap och material om det samiska språket samt samiska dialekter, folkminnen, folkmusik och namn i Sverige. Detta bör förtydligas i Sametingets instruktion.

Sametinget föreslår också att regeringen ger Sametinget i uppdrag att i en ny utredning föreslå hur det statliga ansvaret för samiska kulturarv i Sametingets regi kan organiseras och finansieras.

Läs hela rapporten här. Där hittar du även läsa vad Institutet för språk och folkminnen anser om hur förvaltningen av samiskt kulturarv ska skötas.

Bildtext: Armband och ring – kopior av offergåvor från den samiska offerplatsen Unna Saiva i Lappland. De har tidigare funnits att köpa i museibutiken på Norrbottens museum i Luleå.

Förfäders vördnad – dikt nominerad till Lilla Augustpriset 2019

17 sep 2020

 

 

förfäders vördnad långsamt fram

se allt som finns att se

röda bär

orangea fläckar

spår från renen

korpens färd

 

vilka andra har gått här?

hur många fötter

har här vandrat?

fler än man någonsin

skulle kunnat tro

om en liten sjö

i mitten av ingenstans

 

förfäders vördnad

skatter kvarlämnade

offer till någon kraft

som än är kvar

 

öst, syd, väst, nord

alla linjer för solens

och min

gång

 

korpar

vilda, vackra

flyger över oss

medan vi genomgår

samma färd

som så många andra

 

vackra kläder

blått, rött, gult och grönt

högtider som firas

som måste kommas ihåg

för annars

vad är vårt arv?

 

en sten

en sjö

en myr

en ren

 

hur mycket kan de

betyda?

för mig

betyder de allt

en liten del

går framåt

en liten del

vill stanna kvar

 

stanna

hos korpen

hos renen

hos förfäderna

 

vilka sätt kan

beskriva

känslan

av att förstå

makten hos en

plats?

 

finns det någonting bättre

än en myr

en sjö

en sten

och renens spår?

 

vad kan förklara

hur man är både

tom

och

hel

efter en eftermiddag?

 

DIKTEN NOMINERADES TILL LILLA AUGUSTPRISET 2019 - JURYNS MOTIVERING

Vad kan en sjö i mitten av ingenstans eller renens spår berätta? Författaren har på ett skickligt sätt låtit det avskalade möta det målande, i funderingar över arvet och platsens betydelse. Texten lyfter lyrikens styrka: att med få ord skapa tydliga bilder. My Darvind var 17 år när hon skrev dikten, inspirerad av hennes samiska härkomst. 

TACK MY DARVIND

Tack för att vi som kämpar för att de samiska offergåvorna från Unna Saiva ska återlämnas till Sápmi har fått publicera din dikt inspirerad av offerplatsen i Unna Saiva. 

 

Föredrag i Luleå 16 september

7 sep 2020

Unna Saiva – en skändad samisk offerplats

För 105 år sedan skändades den samiska offerplatsen Unna Saiva. Arkeologen Gustaf Hallström från Statens historiska museer ledde utgrävningen och förde bort 600 föremål till Stockholm. Nu kräver samer att föremålen ska återföras till Sápmi. Amnesty Sápmi stöttar deras krav. Återförande av samiska kvarlevor och föremål är en prioriterad fråga.

Den svenska samepolitiken i början av 1900-talet byggde på rasbiologi och ren rasism. Politiken har förändrats, men urfolksrätten är inte självklar. FN:s rasdiskrimineringskommitté, FN:s människorättskommitté och FN:s speciella rapportör i urfolksfrågor har gett Sverige massiv kritik för behandlingen av Europas enda urfolk – samerna. Under rättegången 2019 om Girjas samebys rättigheter använde statens företrädare ett chockerande språkbruk. Hatbrott mot unga renskötare ökar.

Lyssna på ett föredrag om offerplatsen och offergåvorna från Unna Saiva. Träffa Lule-Boden sameförening och hör hur Rättighetscentrum Norrbotten arbetar. Välkommen!

Tid: Onsdag 16 september 2020 kl. 18.00-19.30
Plats: Lillan, Skeppsbrogatan 16, Luleå
Arrangör: Amnesty Sápmi, Lule-Boden sameförening och Rättighetscentrum Norrbotten

Fri entré, men begränsat antal platser. Vi tar emot endast 30 personer i lokalen, så att alla kan hålla distans.

Anmäl dig i förväg, om du vill vara säker på att få plats: https://simplesignup.se/event/171173

Studio Ett: Ta tillbaka samiska föremål

4 sep 2020

Det finns en rörelse där samer vill att Sverige gör upp med sin koloniala historia och att svenska museum lämnar tillbaka samiska föremål. Studio Ett lyfter fram återbördande av samiska kvarlevor och kulturföremål till Sápmi. 

Oskar Östergren Njajta berättar om utvecklingen av det samiska kultur- och resurscentrumet Aejlies i Tärnaby, där också ett nytt samiskt museum ska etableras. Kerstin Andersson talar om den samiska offerplatsen Unna Saiva och kravet på att offergåvorna ska återlämnas från Historiska museet till Sápmi.

Lyssna på radioinslaget här.

Brev till Sametinget

14 aug 2020

Den 27 juli skickade 26 samer ett brev till samliga ledamöter i Sametinget med ett önskemål om stöd för ett återförande av offergåvorna från den samiska offerplatsen Unna Saiva till Sápmi. Brevet uppmärksammades av SVT Sápmi/Sameradion i både radio- och tv-inslag.

Ingrid Inga, ordförande i Sametingets kulturnämnd, tycker att det är bra att en sådan här begäran har kommit till Sametinget.

"Det går alltför sakta med det här arbetet. Sametingets syn är att alla samiska föremål och kvarlevor ska tillbaka till Sápmi. Det har Sametinget beslutat 2007. Även urfolksdeklarationen ger kraft och möjligheter till samerna att kräva tillbaka samiska föremål".

Samiska offergåvor – vad offrades och varför?

3 jul 2020

För att förstå den samiska offerkulten måste man förstå vad en offergåva innebär, enligt forskare. De beskriver gåvorna, som en religiös handling där föremål och djur helgas åt ett gudaväsen eller en naturkraft för att skapa en god relation. Andra kallar det en andlig handling med offer till ett skydds- eller hjälpväsen. Unna Saiva var en rik offerplats vid utgrävningen 1915. Runt 600 föremål grävdes fram, både ben och metallföremål. Men vad innebar dessa offergåvor för samerna?

Gåvorna beskrivs ofta som ett offer för att åstadkomma jakt- och fiskelycka, bevara renhjorden, god hälsa och framgång. Det kunde också vara offergåvor med anledningar som barnafödsel, att mota bort sjukdomar, en god färd eller bra väder.

Djurben tolkas som jaktoffer. Syftet var att upprätthålla en god relation med naturen eftersom många livnärde sig på jakt. Man ville ha fler djur i skogen och få lycka med jakten.

Pilspetsar, som det fanns rikligt med i Unna Saiva, tolkas också som en form av jaktoffer.

När renen blev allt viktigare i det samiska samhället fick den också en stor andlig betydelse i offerkulten. Det syns tydligt i fynden från Unna Saiva, där benmaterialet domineras av renar, mestadels stora renar. Forskarna har funnit kranier efter stora sarvar, alltså okastrerade hanrenar. Genom att offra stora, fruktsamma renar hoppades samerna på välgång i rennäringen och en stor renhjord. En teori om offer av huvud och horn är att det är kopplat till regeneration – precis som renens horn faller av och nya horn växer ut igen, ska de djur som offras återfödas och föröka sig.

I det övriga benmaterialet från Unna Saiva finns björn, fåglar, nötboskap, älg och bäver. Där fanns också får och getter, som kom från ett annat geografiskt område, vilket kan hänga ihop med den samiska trummans makt. Det djur som trumman visade, måste införskaffas oavsett om det var svårt att få tag på.

Sjiele-offer – smycken, knappar och mynt
Den samiska trummans roll i offerkulten förekommer i flera skriftliga källor. Trumman användes för att spå vad som skulle offras, och till vilken gud eller vilket andeväsen som offret skulle tillägnas. Av de hängen som hittats är flera identiska med mönster på de samiska trummorna.

Det finns teorier om att vissa metallföremål har hängts upp i grenar eller horn på offerplatsen. Många föremål i Unna Saiva är just hängen, somliga med garnrester. Även mynten är genomborrade.

Där fanns också personliga offergåvor, så kallade sjiele-offer, som mynt, smycken och knappar. De äldsta föremålen i Unna Saiva är daterade till 900-talet och består av hängkors med emalj och en våg med vikter. Det yngsta föremålet är rektangulära paljetter i brons, som är daterade till efter år 1312.

Sejtens kraft
En sejte är ett samiskt kultobjekt, ofta en ovanlig formad sten, en klippa eller ett helt fjäll. Vissa forskare menar att sejten är en avbildning av en gud. Andra menar att sejten är en gud eller ett andeväsen. Sejten kan också vara en symbol för kraftsamlingen på platsen. Desto mer som offras till en sejte, desto starkare blir den. Och om ingen längre offrar till sejten förlorar den sin kraft.

I början av 1900-talet forslades många sejtar bort från Sápmi till museer i Stockholm. Jag undrar hur sejten, som står nästan bortglömd i ett förråd på Etnografiska museet i Stockholm, mår idag. Den kanske är helt kraftlös.

Den kommer från en plats nära Akkajaure. Det var Eric von Rosen och Henrik Horn af Åminne, som tog med sig denna, under en resa i Lappland sommaren 1900.

Fjäll- och samemuseet Ájtte fick ett löfte år 2001 om att den skulle flyttas till Jokkmokk. Men än har den inte kommit fram. Den var försvunnen i flera år, men hittades förra hösten. Nu står den i ett förråd och samlar damm.

Tur att offerstenarna i Unna Saiva är så stora att inga arkeologer fick för sig att ta med sig dem söderut.

Källa – huvudsakligen ”Samiska offerplatser – en studie av syfte, brukningstid och kontinuitet i den samiska offerkulten, Ida Mattsson, Uppsala universitet, 2019

← Äldre inlägg