Blogg

Samiskt kulturarv i riksdagsdebatt

3 jun 2021

Riksdagens kulturutskott debatterade kulturarvsfrågor den 5 maj 2021. Sex riksdagspartier lyfte frågan om återbördande av samiska heliga föremål och återbegravning av samiska kvarlevor. Det är glädjande att det finns så stor enighet i riksdagen kring statens ansvar för återlämnande och finansiering.

”Jag vill verkligen understryka att ett repatrieringsarbete, ett identifieringsarbete och ett återlämnande av både mänskliga kvarlevor och heliga föremål är ett samlat svenskt ansvar”, sa Annicka Engblom från Moderaterna.

”Det är nu dags att få ordning på detta och se till att det finns en idé om hur ett ansvarstagande för den historien ska finansieras”, sa Christer Nylander från Liberalerna.

”Från Centerpartiets sida anser i att det nu är angeläget att staten skyndsamt säkerställer regelverk och finansiering för ett fortsatt återbördande av samiska kvarlevor och kulturföremål”, sa Per Lodenius.

”Vi anser att staten måste vara mer aktiv och ha ett större engagemang i de här frågorna. Det kan inte vara så att enskilda ättlingar ska behöva driva den här processen mot staten på egen hand”, sa Jessica Wetterling från Vänsterpartiet.

”Vi kristdemokrater menar att frågan om att återföra samiska kvarlevor och föremål behöver lösas. /…/ När vi hör de olika talarna här, hör vi att det kommer en lösning framöver som riksdagen kommer att ställa sig bakom. Jag profeterar om detta, höll jag på att säga”, sa Roland Utbult från Kristdemokraterna.

”Vi har tidigare i debatten hört snart sagt samtliga partier tala sig varma för återbördandet av samiska kvarlevor, offergåvor och andra föremål. Miljöpartiet står självklart också bakom det. Där det finns hinder för sådana processer, vilket det gör, bör de ses över och undanröjas. Det handlar inte minst om ekonomiska hinder. Finansiering måste lösas. Resurser behöver tillföras” sa Mats Berglund.

Det var några citat från debatten om det samiska kulturarvet. Du kan läsa hela debatten nedan.

/unna-saivia-pilspetsar.jpg

Christer Nylander (L): I betänkandet behandlas också förslag om det samiska kulturarvet. Det handlar bland annat om repatriering av kvarlevor och religiösa föremål. Många av oss i kammaren, och många av oss i riksdagen, har skäl att vara självkritiska i hur dessa frågor har hanterats tidigare. Det är nu dags att få ordning på detta och se till att det finns en idé om hur ett ansvarstagande för den historien ska finansieras.

Annicka Engblom (M): Det andra jag vill stryka under som vi i Moderaterna har fört fram och som jag tror – nej, jag tror inte; jag vet – att vi känner stor gemenskap i och som också yttrade sig i den diskussion som vi hade med Amnesty Sápmi i måndags, i vilken flera deltog, är det avsnitt som handlar om identifiering, repatriering och återlämnande, väljer jag att använda i stället för restitution, av samiska föremål i museisamlingar. Det är vår skyldighet. Ni kan ju tänka er själva om någon skulle gräva upp era föräldrars eller andra anförvanters gravar för att ägna sig åt forskning – att mäta skallar och ben och så vidare. Det är fullkomligt otillständigt.

Det finns inget att diskutera här, utan det här arbetet måste öka och fortskrida – självklart på ett rättssäkert sätt, fru talman. Det är viktigt att man säkerställer vilka det är som gör anspråk och på vilka av dessa återlämnade. Men det är en form av anständighet.

Det räcker inte att vi har den vägledning som Riksantikvarieämbetet – mycket förtjänstfullt – har tagit fram, utan precis som Christer Nylander nämnde tidigare behövs det ett nationellt regelverk kring detta. Museerna som vill bidra till återlämnande ska ha stöd och finansiering, och den bör vara nationell.

Jag vill i sammanhanget också påpeka att vi ibland när debatten handlar om olika samiska frågor hemfaller åt "vi och de". Jag vill verkligen understryka att ett repatrieringsarbete, ett identifieringsarbete och ett återlämnande av både mänskliga kvarlevor och heliga föremål är ett samlat svenskt ansvar. Vi är alla svenskar, och det här är en del av vårt gemensamma kulturarv.

Per Lodenius (C): Samerna är ett av världens urfolk och faktiskt det enda urfolket i Europa. Sápmi kallas det stora landområde som breder ut sig över hela den norra delen av Nordkalotten. Sápmi som begrepp innefattar både landet Sápmi och folket samerna. Samerna har en lång sammanhängande historisk anknytning till området - ett område där de har bedrivit sin näring och utvecklat sin kultur, som går tillbaka till tiden före nationalstatens bildande.

De övergrepp och den diskriminering som svenska staten historiskt har utsatt samer och andra nationella minoriteter för och som, måste jag säga, fortfarande pågår på många plan är ofta okänd för både beslutsfattare och allmänhet. Diskussioner och frågor kring detta har dock länge förts i det samiska samhället och i Sametinget. Att processerna med sannings- och försoningskommissionerna nu till slut inletts är mycket välkommet och efterlängtat. Utan en ordentlig genomlysning där saker lyfts fram i ljuset kan Sverige inte göra sig fritt från förlegade och diskriminerande föreställningar om samer och nationella minoriteter i stort.

Ytterligare ett sätt att nu läka de sår som statliga historiska åtgärder orsakat är repatriering av samiska kvarlevor. Repatriering är en process för återbördande av föremål eller kvarlevor till deras ursprungliga eller rättmätiga platser. Den inrymmer också ett försoningsarbete som innebär att göra upp med ett smärtsamt förflutet och återskapa förtroendet mellan den som tog och den som blev drabbad.

I 2018 års museilag är det tydligt att museer ska delta i repatriering. Även i det internationella museisamarbetet ICOM:s föreskrifter och i urfolkskonventionen framgår det att repatriering ska göras tillsammans med urfolk och lokalbefolkning. I samband med den nya museilagen fick också Riksantikvarieämbetet i uppdrag att ta fram vägledningar till museer och presenterade 2020 två dokument i ärendet: Stöd i hantering av mänskliga kvarlevor i museisamlingar och Stöd för museer i återlämnandeärenden.

Från Centerpartiets sida anser vi, fru talman, att det nu är angeläget att staten skyndsamt säkerställer regelverk och finansiering för ett fortsatt återbördande av samiska kvarlevor och kulturföremål.

Jessica Wetterling (V): En skamfläck i vår historia är den långvariga diskrimineringen av samer. Tyvärr är det fortfarande så att kunskapen inte är särskilt utbredd om hur staten har agerat genom århundraden. Jag har tyvärr inte möjlighet att här i dag förklara hela vidden av det förtrycket, utan det får bli en kort översikt.

Från de sista decennierna av 1800-talet influerade rasbiologin svensk samepolitik. Politiker och forskare påstod och sökte belägg för att samer var födda med vissa egenskaper som gjorde att de var underlägsna den övriga befolkningen. Offentliga forskningsanslag användes för att mäta och jämföra kraniers form hos den svenska majoritetsbefolkningen, samer och sverigefinnar. Mätningen gjordes både på levande människor och genom att gräva upp gravar. Långskallar ansågs högre stående än kortskallar, dit samer räknades. 1 300 levande samer undersöktes och fotograferades. Det var vuxna och barn, med och utan kläder.

År 1922 grundades det offentligt finansierade rasbiologiska institutet i Uppsala, det första i världen. Institutionen hade politikernas uppdrag att upprätthålla hög kvalitet på den svenska folkstammen, vilket innebar att rasblandning skulle undvikas. Även om samerna inte var direkt utpekade som en grupp som skulle utsättas för tvångssterilisering är det ändå tydligt att många samer utsattes för dessa övergrepp, som utfördes från mitten av 1930-talet till mitten av 1950-talet. Det är bara 70 år sedan - inte så länge sedan.

Fru talman! Sverige har förbundit sig att följa FN:s urfolksdeklaration. Enligt den ska urfolk ha insyn i och inflytande över hanteringen av det egna kulturarvet. Trots detta visar en undersökning från Linnéuniversitetet från i år att samer sällan involveras i arkeologiska projekt som rör det egna kulturarvet. Inflytandet är praktiskt taget obetydligt. Det gör att samer ofta känner sig överkörda och förbisedda men också att arkeologerna kan gå miste om viktig kulturhistorisk information.

Dessutom visar undersökningen att hanteringen av samisk kulturmiljövård skiljer sig mellan olika län och mellan olika arkeologiska företag. Detta i sig är ett problem, eftersom det då är svårt att veta vad som gäller i ett särskilt område.

Krav på återförande, repatriering av heliga föremål och kvarlevor, har rests bland världens urfolk sedan 1970-talet. Repatriering handlar om rätten till det förflutna och ens förfäder. Det handlar också om försoning mellan urfolk och stater.

Sametinget beslutade 2007 att kräva en fullständig identifiering av allt samiskt skelettmaterial i alla statliga samlingar, en kartläggning av hur museer och institutioner har tillskansat sig materialet och en repatriering av samiska kvarlevor och andra heliga föremål. I det här betänkandet har vi motionerat om att denna fråga måste få högre prioritet. Vi har också avsatt pengar för det i vår budget.

Vi anser att staten måste vara mer aktiv och ha ett större engagemang i de här frågorna. Det kan inte vara så att enskilda ättlingar ska behöva driva den här processen mot staten på egen hand. De vägledningar som togs fram för några år sedan är bra, men det behövs mer.

Samernas rättigheter har stärkts de senaste decennierna, men de övergrepp och den diskriminering som svenska staten har utsatt samer för och som fortfarande pågår på många plan är ofta okänd för både beslutsfattare och allmänhet. Internationella organ som FN och Europarådet påtalar återkommande brister i hur Sverige respekterar samers rättigheter som urfolk och hur diskrimineringen påverkar samers liv och situation.

Roland Utbult (KD): Låt mig säga någonting om det som flera har varit inne på här, nämligen repatriering av samiska kvarlevor och föremål, och Kristdemokraternas syn på det. För den oinvigde handlar det om att återföra kvarlevor och föremål som finns på museer till det samiska folket.

Samernas resa genom tiden har inte varit lätt. När jag såg filmen Sameblod greps jag av flera händelser i filmen där det handlade om diskriminering i olika former. Jessica Wetterling beskrev här både intressant och ingående vad detta handlade om och gav flera exempel. Jag har också haft förmånen att delta – som bohuslänning ganska långt från själva sammanhanget, får jag väl säga – i Sametinget vid två tillfällen.

Thomas Jefferson, amerikansk president, sa så här: Vi håller dessa sanningar för självklara, att alla människor är skapade jämlika, att de genom sin skapare skänkts vissa okränkbara rättigheter, bland vilka finns liv, frihet och strävan mot lycka.

Vi kristdemokrater menar att frågan om att återföra samiska kvarlevor och föremål behöver lösas. Men det är också viktigt att det går till på rätt sätt. Det finns en ny museilag som säger att museer ska delta i repatrieringen.

Jag tror att jag ska stanna där och bara avsluta med att allt pekar på att det här kommer att lösas. När vi hör de olika talarna här hör vi att det kommer en lösning framöver som riksdagen kommer att ställa sig bakom. Jag profeterar om detta, höll jag på att säga. Det är känsliga och svåra områden, och det är av allra största vikt att det blir rätt hanterat framöver.

Mats Berglund (MP): Jag vill avsluta mitt relativt korta anförande med att lyfta upp två ansatser från en motion som mina partivänner har lämnat in och som också behandlas i det här betänkandet. Det handlar om det samiska folket. Vi har tidigare i debatten hört snart sagt samtliga partier tala sig varma för återbördandet av samiska kvarlevor, offergåvor och andra föremål. Miljöpartiet står självklart också bakom det. Där det finns hinder för sådana processer, vilket det gör, bör de ses över och undanröjas. Det handlar inte minst om ekonomiska hinder. Finansiering måste lösas. Resurser behöver tillföras.

Här kan du se hela debatten: Kulturutskottets betänkande 2020/21:KrU6

Tidskriften Astra – samiska berättelser

23 maj 2021

Tidskriften Astra, som ges ut i Finland, har publicerat en lång artikel skriven av mig om den samiska offerplatsen Unna Saiva. I artikeln framgår det tydligt att återbördande av samiska heliga föremål är en politisk fråga. Det handlar både om urfolksrätt och ekonomiska resurser.

FN:s urfolksdeklaration fastslår i artikel 11 att stater ska ge urfolken upprättelse genom återlämnande av kulturföremål, som har tagits från dem utan deras medgivande eller i strid med deras lagar, traditioner och sedvänjor. I artikel 12 specificeras att urfolk har rätt till makten över sina ceremoniella föremål.

Under den allmänna motionstiden i Sveriges riksdag under hösten 2020 kom det in tre motioner som tog upp frågan om samiska heliga föremål. Vänsterpartiet skriver bland annat att ”det handlar om rätten till det förflutna och sina förfäder. Det handlar också om försoning mellan urfolk och statsmakterna”. Centerpartiet anser att ”staten skyndsamt ska säkerställa regelverk och finansiering för ett återbördande av kvarlevor och föremål”. Miljöpartiet skriver ” det stora problemet med såväl repatriering av samiska kvarlevor som samiska föremål är ekonomiska resurser. Det är orimligt att det samiska folket ska behöva finansiera det staten har tagit ifrån dem under villkor vi aldrig skulle acceptera idag”.

Den 8 februari 2020 fattade kommunstyrelsens ungdoms-, fritids- och kulturutskott i Gällivare kommun beslut om att utreda möjligheterna att ta emot och visa offergåvorna från Unna Saiva på Gällivare museum.

My Danvinds dikt "Förfäders vördnad", som hon skrev efter ett besök vid offerplatsen i Unna Saiva, är också publicerad i tidskriften.

En annan artikel handlar om att Nationalmuseum i Finland har beslutat att under hösten 2021 återlämna sina samlingar av samiska föremål till det samiska natur- och kulturcentret Siida i Enare. Erik Törnlund, gruppsekreterare för Amnesty Sápmi, uttalar sig: ”Det är helt oacceptabelt att samerna själva ska behöva driva processer när det gäller återbördande av föremål, som alldeles uppenbart har stulits från Sápmi. Här måste regering och riksdag ta sitt ansvar och uppfylla de rättigheter som uttrycks i urfolksdeklarationen. Gör om. Gör rätt. Se Finland som ett föredöme i den här frågan”.

Emma Göransson, utbildad på Konstfack och Kungliga Konsthögskolan i Stockholm, arbetar främst med konst och skrivande kopplat till sitt samiska ursprung. Hon har skrivit en berättelse om sameflickan Astrid.

Finland återlämnar samiska föremål

3 mar 2021

Nationalmuseum i Finland har beslutat att under hösten 2021 återföra – repatriera – sina samlingar av samiska föremål till det samiska natur- och kulturcentret Siida i Enare. Samlingen består av ungefär 2000 föremål och har samlats in från 1830-talet.

Två samiska konstnärer och aktivister, Petra Laiti och Outi Pieski, planerar en utställning med namnet Mäccmõš, maccâm, máhccan – Hemkomst.

”Repatrieringen handlar om så mycket mer än enbart ett återförande av föremål. Hela samlingen har en kulturell bärkraft som är ovärderlig. Överlag handlar det om att korrigera historieskrivningen och uppmärksamma uråldriga livskrafter”, säger de.

Amnesty Sápmi undrar när Sverige ska ta ett liknande initiativ. Idag tvingas enskilda personer och samiska föreningar driva processer kring återbördande av samiska kvarlevor och heliga föremål.

"Det är helt oacceptabelt att samerna själva ska behöva driva processer när det gäller återbördande av föremål, som alldeles uppenbart har stulits från Sápmi. Samerna skulle aldrig lämna ifrån sig offergåvor, sejtar och ceremonitrummor frivilligt. Här måste regering och riksdag ta sitt ansvar och uppfylla de rättigheter som uttrycks i urfolksdeklarationen. Gör om. Gör rätt. Se Finland som ett föredöme i den här frågan”, säger Erik Törnlund, gruppsekreterare för Amnesty Sápmi.

Källa: Kunstkritikk

 

https://kunstkritikk.se/finland-repatrierar-2000-samiska-foremal/

Samiska kvarlevor och heliga föremål – fråga i riksdagen

25 feb 2021

Jessica Wetterling, riksdagsledamot (V) ställde en fråga i riksdagen den 25 februari till kultur- och demokratiminister Amanda Lind (MP) om återförande av samiska föremål och kvarlevor till Sápmi.

”Repatriering handlar om rätten till det förflutna och ens förfäder. Sametinget har länge krävt att det skapas en nationell fond för återbördande av det som har stulits från samerna. Vad anser ministern om att det nu i stället är ättlingar som försöker driva dessa processer på egen hand? Tycker ministern inte, som Vänsterpartiet, att staten bör ta ett större och mer aktivt ansvar för återbördandet av samiska kvarlevor och heliga föremål i samråd med Sametinget och samiska företrädare?”

Amanda Lind svarar bland annat:

”Frågorna om repatriering väcker med all rätt mycket känslor. Det har begåtts stora övergrepp, vilket har gjort att släktingar till nu levande samer och urfolk runt om i världen går att hitta på hyllor någonstans eller samlar damm i något museums källare. Det är givetvis en oacceptabel situation. Departementet har jobbat med denna fråga, och det har tagits fram handledningar riktade till museer för hur man kan jobba med återbördandefrågor på ett klokt och systematiskt sätt. Vi ska fortsätta att jobba med dessa viktiga frågor. Allt som rör budget kan jag givetvis inte ta ställning till eller kommentera här i talarstolen, men jag tackar för frågan i ett viktigt ämne”.

Lyssna på Jessica Wetterling och Amanda Lind här:

Gällivare kommun - beslut om Unna Saiva

10 feb 2021

Den 8 februari fattade kommunstyrelsens ungdoms- fritids- och kulturutskott i Gällivare beslut om att utreda möjligheten att ta emot och visa offergåvorna från Unna Saiva på Gällivare museum. Utskottet gav förvaltningen i uppdrag att återkomma med förslag till hantering och budget under hösten 2021.

Gällivare kommun: "Grejerna ska tillbaka"

29 jan 2021

"Grejerna ska tillbaka till Sápmi, det är vi helt överens om", säger Karl-Erik Taivalsaari ordförande i ungdom-, fritid- och kulturutskottet i Gällivare kommun.

”Men vi måste ha en diskussion över kommungränsen och med samiska organisationer innan vi beslutar. Det viktigaste är att det blir rätt gjort. Först och främst måste vi ha diskussioner med bland annat Ájtte-museet i Jokkmokk. Sen handlar det också om hur detta ska finansieras. Det finns en prislapp på sånt här också".

Arbetet med att inleda diskussionerna kommer att påbörjas under året, rapporterar Sameradion.

Vänsterpartiet: Synd att ättlingar behöver driva processen

28 jan 2021

Vi, som kräver att de samiska offergåvorna från Unna Saiva ska återlämnas, får nu stöd från Centerpartiet, Miljöpartiet och Vänsterpartiet, som har lämnat in motioner i riksdagen om klarare regelverk och ekonomiska resurser för ett återlämnade av både samiska kvarlevor och offergåvor.

/unna-saiva-foremal-1915-1.jpg

”Det är synd att ättlingar behöver driva den här processen. Det viktiga är att staten tar initiativ och tar ansvar för vad som har skett historiskt, givetvis i samråd med samiska företrädare och Sametinget”, säger Jessica Wetterling från Vänsterpartiet till Sameradion.

”Jag hoppas att offergåvorna från Unna Saiva får gå i bräschen för ett återförande av samiska kulturföremål. Offergåvor har ju aldrig lämnats bort eller sålts på ett rättmätigt sätt. De är alltid stulna”, sa Kerstin till reportern på Sameradion.

Obs! Länken innehåller två inslag.

Klicka på pilen i bilden, så ser du ett filmat inslag.
Klicka på pilen under bilden så kan du lyssna på radioinslaget.

 

Sametingsvalet: Är offergåvor en angelägen fråga?

27 jan 2021

Idag finns det runt 600 offergåvor från Unna Saiva i lådor på Historiska museet i Stockholm. Kerstin Andersson är engagerad i frågan om de samiska offergåvorna från Unna Saiva, en samisk offerplats i hennes hemby.

"Offergåvor och sejtar är alltid stulna från Sápmi. Samerna har aldrig lämnat ifrån sig föremålen frivilligt", säger hon. Nu vill hon veta vad Sametingspartierna gör i frågan och deras inställning till att offergåvorna kan komma att placeras på museum i Gällivare kommun.

Lyssna på inslaget och se det filmade inslaget på Sameradion.

Samer har obetydligt inflytande över det egna kulturarvet

21 jan 2021

Svenska samer involveras sällan i arkeologiska projekt som rör det egna kulturarvet, trots att Sverige och svenska arkeologer ställt sig bakom flera internationella policys för urfolk och kulturarv. Det visar ny forskning från Linnéuniversitetet.

Enligt FN:s Declaration on the Rights of Indigenous Peoples, som Sverige undertecknade 2007, ska urfolk ha insyn i och inflytande över hanteringen av det egna kulturarvet. Men hur efterlevs denna policy i praktiken? Charina Knutson är doktorand i arkeologi. I sin licentiatavhandling har hon undersökt hur det uppdragsarkeologiska systemet i Sverige fungerar i relation till landets urfolk, samerna, och studerat deras medverkan i arkeologiska projekt.

”Mina resultat visar att samerna sällan blir kontaktade eller involverade i arkeologiska projekt. Arkeologerna utför ofta sitt arbete utan dialog med urfolket”, säger Charina Knutson som är doktorand vid Linnéuniversitetet.

”Nackdelarna med att göra de arkeologiska uppdragen utan samverkan med samerna är främst två: samerna känner sig överkörda och förbisedda, och arkeologerna kan gå miste om viktig information om områdets kulturhistoria”, enligt Charina Knutson.

Intervju med Charina Knutson på Forskning.se

Länk till avhandlingen: Conducting Archaeology in Swedish Sápmi – Policies, Implementations and Challenges in a Postcolonial Context.

 

 

 

 

Riksdagsledamöter skriver om samiska föremål

7 jan 2021

Under den allmänna motionstiden hösten 2020 kom det in tre motioner till riksdagen, som tog upp frågan om samiska föremål och offergåvor.

Vänsterpartiet skriver att det handlar om rätten till det förflutna och sina förfäder. Centerpartiet anser att staten skyndsamt ska säkerställa regelverk och finansiering för återbördande av kvarlevor och kulturföremål. Och Miljöpartiet menar att det är orimligt att det samiska folket ska behöva finansiera det staten har tagit ifrån dem.

Vi som arbetar för ett återbördande av de samiska offergåvorna, som fördes bort från Unna Saiva i Gällivare kommun, ser positivt på riksdagsledamöternas skrivelser. Samtidigt vet vi att det är långt från ord till handling. Vi är inte nöjda förrän föremålen är återbördade till Sápmi.

Åtta riksdagsledamöter från Vänsterpartiet lämnade in en partimotion (2020/21:166) där de skriver att regeringen bör vidta åtgärder för att genomföra identifiering och repatriering av samiska kvarlevor. I motiveringen skriver de bland annat att ”krav på återförande (repatriering) av föremål och kvarlevor har rests bland världens urfolk sedan 1970-talet. Repatriering handlar om rätten till det förflutna och sina förfäder. Det handlar också om försoning mellan urfolk och statsmakterna”. Motionen är undertecknad av dåvarande partiledaren Jonas Sjöstedt samt Hanna Gunnarsson, Tony Haddou, Maj Karlsson, Karin Rågsjö, Håkan Svenneling, Jessica Wetterling och Mia Sydow Mölleby.

Sju riksdagsledamöter från Centerpartiet har lämnat in en enskild motion (2020/21:3175) där de skriver ”Centerpartiet anser att det är angeläget att staten skyndsamt säkerställer regelverk och finansiering för ett fortsatt återbördande av samiska kvarlevor och kulturföremål”. Motionen är inlämnad av Linda Modig, ledamot i konstitutionsutskottet, samt Ola Johansson, Martina Johansson, Johan Hedin, Jonny Cato, Helena Vilhelmsson och Per Schöldberg.

Tre riksdagsledamöter från Miljöpartiet har lämnat in en enskild motion (2020/21:3647) om politik för det samiska folket där ett av förslagen handlar om återbördande av samiska kvarlevor och offergåvor. De skriver bland annat ”det stora problemet med såväl repatriering av samiska kvarlevor som samiska föremål är ekonomiska resurser. Det är orimligt att det samiska folket ska behöva finansiera det staten har tagit ifrån dem under villkor vi aldrig skulle acceptera idag”. Motionen är inlämnad av Camilla Hansén, samepolitisk talesperson, samt Annika Hirvonen Falk och Anna Sibinska.        

Föredrag 13 januari: Unna Saiva – skändad samisk offerplats

4 jan 2021

Riksorganisationen Same Ätnam bjuder in till ett onlineföredrag om den samiska offerplatsen Unna Saiva i Lappland.

/unna-saiva-offerplatsen-vid-sjon.jpg

Insamlande och bortförande av samiska religiösa föremål, dräkter, bruksföremål har pågått sedan 1600-talet. Unna Saiva är en kulturellt och historiskt viktig samiska offerplats inom Gällivare skogssamebys område. Arkeologen Gustav Hellström genomförde är 1915 en utgrävning i området för Historiska museets räkning, och hundratals föremål togs från Unna Saiva. Dessa föremål ligger idag i Historiska museets magasin.

Onsdag den 13 januari, klockan 18.00 berättar Kerstin Andersson om offerplatsen Unna Saiva och kampen för att återfå de föremål som stulits från platsen. Kerstin Andersson är same och uppvuxen i närheten av Unna Saiva.

Alla är välkomna!

Zoom: https://us02web.zoom.us/j/86233865494?pwd=alVJRkcxTUdyWmlkU01XVHdtczFWdz09

Facobook: https://www.facebook.com/events/142473611005912/

Samiska museer i Sápmi

9 nov 2020

Nordiska Samerådet tillsatte år 1976 en museikommitté med representanter för Sverige, Norge och Finland. Kommittén arbetade fram ett antal kriterier för samiska museer. Avsikten var att, med hjälp av dessa kriterier, klart kunna skilja samiska museer från museer med samiska samlingar.

Ett samiskt museum ska enligt kommittén:

  • ha en samisk majoritet i styrelsen,
  • administrativ och professionell ledning ska utföras av samer,
  • samisk kultur ska vara huvudsaken i museets verksamhet,
  • museets policy ska vara utformad med respekt för samisk tradition,
  • verksamheten ska spegla samiska värderingar,
  • museet ska vara lokaliserat till samiskt kärnområde.

Samerådets museikommitté ansåg även att ett huvudmuseum för den samiska kulturen skulle inrättas i varje land med en samisk befolkning. Ett huvudmuseum skulle ha ett övergripande ansvar för den vetenskapliga och fackliga utvecklingen inom samiskt museiväsen och vara en samordnande instans mot andra museer.

Det första samiska museet öppnades i Karasjok i Norge 1976. Efter det har det i Norge inrättats ett flertal samiska museer och kulturcentrum. Alla samiska museer i Norge är organiserade under det norska sametinget.

Ájtte – Svenskt Fjäll- och Samemuseum i Jokkmokk har ett nationellt uppdrag att vara huvudmuseum i Sverige för samisk kultur, specialmuseum för fjällkedjans natur och kultur samt driva ett informationscentrum för fjällturismen. Museet invigdes 1989 och drivs som en stiftelse av svenska staten, Region Norrbotten, Jokkmokks kommun, Svenska Samernas Riksförbund, Riksorganisationen Same Ätnam.

Sametinget vill utses till huvudman för samiskt arkivmaterial

Institutet för språk och folkminnen och Sametinget fick i uppdrag av regeringen 2018 att se över behovet av att samla in, bevara och vetenskapligt bearbeta arkivmaterial med koppling till urfolket samerna och de samiska språken. Organisationerna konstaterar i en rapport 2019 att deras uppfattningar kring såväl lägesbedömningen som förslag till åtgärder skiljer sig väsentligen.

Sametinget anser att avsaknaden av en ansvarig huvudman för samiskt arkivmaterial är ett grundläggande problem för det samiska kulturarvet. Trots att Sametinget är förvaltningsmyndighet för samisk kultur förvaltas samisk kultur, samiskt kulturarv och kulturmiljöer av flera andra svenska myndigheter. Sametinget vill som företrädare för urfolket samerna stärka samernas självbestämmande genom att förvalta det samiska kulturarvet. Sametinget får därmed det samlade förvaltningsansvaret för samiska arkivsamlingar.

Samiska institutioner, som har upparbetade arkiv, såsom Ájtte museum ska tillföras resurser för ändamålet. Samiska institutioner som Gaaltjie och andra framtida samiska informationscentra, kan fungera som noder till ett samiskt arkiv och inneha regionalt material i form av originalhandlingar eller digitala kopior. Även andra regionala institutioner kan ha samma funktion för att stärka den regionala samiska kulturen. Både Finland och Norge har arkiv med motsvarande funktion.

Sametinget föreslår att regeringen ger Sametinget i uppgift att samla in, bevara, vetenskapligt bearbeta samt sprida kunskap och material om det samiska språket samt samiska dialekter, folkminnen, folkmusik och namn i Sverige. Detta bör förtydligas i Sametingets instruktion.

Sametinget föreslår också att regeringen ger Sametinget i uppdrag att i en ny utredning föreslå hur det statliga ansvaret för samiska kulturarv i Sametingets regi kan organiseras och finansieras.

Läs hela rapporten här. Där hittar du även läsa vad Institutet för språk och folkminnen anser om hur förvaltningen av samiskt kulturarv ska skötas.

Bildtext: Armband och ring – kopior av offergåvor från den samiska offerplatsen Unna Saiva i Lappland. De har tidigare funnits att köpa i museibutiken på Norrbottens museum i Luleå.

Förfäders vördnad – dikt nominerad till Lilla Augustpriset 2019

17 sep 2020

 

 

förfäders vördnad långsamt fram

se allt som finns att se

röda bär

orangea fläckar

spår från renen

korpens färd

 

vilka andra har gått här?

hur många fötter

har här vandrat?

fler än man någonsin

skulle kunnat tro

om en liten sjö

i mitten av ingenstans

 

förfäders vördnad

skatter kvarlämnade

offer till någon kraft

som än är kvar

 

öst, syd, väst, nord

alla linjer för solens

och min

gång

 

korpar

vilda, vackra

flyger över oss

medan vi genomgår

samma färd

som så många andra

 

vackra kläder

blått, rött, gult och grönt

högtider som firas

som måste kommas ihåg

för annars

vad är vårt arv?

 

en sten

en sjö

en myr

en ren

 

hur mycket kan de

betyda?

för mig

betyder de allt

en liten del

går framåt

en liten del

vill stanna kvar

 

stanna

hos korpen

hos renen

hos förfäderna

 

vilka sätt kan

beskriva

känslan

av att förstå

makten hos en

plats?

 

finns det någonting bättre

än en myr

en sjö

en sten

och renens spår?

 

vad kan förklara

hur man är både

tom

och

hel

efter en eftermiddag?

 

DIKTEN NOMINERADES TILL LILLA AUGUSTPRISET 2019 - JURYNS MOTIVERING

Vad kan en sjö i mitten av ingenstans eller renens spår berätta? Författaren har på ett skickligt sätt låtit det avskalade möta det målande, i funderingar över arvet och platsens betydelse. Texten lyfter lyrikens styrka: att med få ord skapa tydliga bilder. My Danvind var 17 år när hon skrev dikten, inspirerad av hennes samiska härkomst. 

TACK MY DANVIND

Tack för att vi som kämpar för att de samiska offergåvorna från Unna Saiva ska återlämnas till Sápmi har fått publicera din dikt inspirerad av offerplatsen i Unna Saiva. 

 

Föredrag i Luleå 16 september

7 sep 2020

Unna Saiva – en skändad samisk offerplats

För 105 år sedan skändades den samiska offerplatsen Unna Saiva. Arkeologen Gustaf Hallström från Statens historiska museer ledde utgrävningen och förde bort 600 föremål till Stockholm. Nu kräver samer att föremålen ska återföras till Sápmi. Amnesty Sápmi stöttar deras krav. Återförande av samiska kvarlevor och föremål är en prioriterad fråga.

Den svenska samepolitiken i början av 1900-talet byggde på rasbiologi och ren rasism. Politiken har förändrats, men urfolksrätten är inte självklar. FN:s rasdiskrimineringskommitté, FN:s människorättskommitté och FN:s speciella rapportör i urfolksfrågor har gett Sverige massiv kritik för behandlingen av Europas enda urfolk – samerna. Under rättegången 2019 om Girjas samebys rättigheter använde statens företrädare ett chockerande språkbruk. Hatbrott mot unga renskötare ökar.

Lyssna på ett föredrag om offerplatsen och offergåvorna från Unna Saiva. Träffa Lule-Boden sameförening och hör hur Rättighetscentrum Norrbotten arbetar. Välkommen!

Tid: Onsdag 16 september 2020 kl. 18.00-19.30
Plats: Lillan, Skeppsbrogatan 16, Luleå
Arrangör: Amnesty Sápmi, Lule-Boden sameförening och Rättighetscentrum Norrbotten

Fri entré, men begränsat antal platser. Vi tar emot endast 30 personer i lokalen, så att alla kan hålla distans.

Anmäl dig i förväg, om du vill vara säker på att få plats: https://simplesignup.se/event/171173

Studio Ett: Ta tillbaka samiska föremål

4 sep 2020

Det finns en rörelse där samer vill att Sverige gör upp med sin koloniala historia och att svenska museum lämnar tillbaka samiska föremål. Studio Ett lyfter fram återbördande av samiska kvarlevor och kulturföremål till Sápmi. 

Oskar Östergren Njajta berättar om utvecklingen av det samiska kultur- och resurscentrumet Aejlies i Tärnaby, där också ett nytt samiskt museum ska etableras. Kerstin Andersson talar om den samiska offerplatsen Unna Saiva och kravet på att offergåvorna ska återlämnas från Historiska museet till Sápmi.

Lyssna på radioinslaget här.

← Äldre inlägg