Vems är du? Om nationella minoriteter i Stockholm

/stockholms-stadsmuseum-avslutning1.jpg

Igår stod vi på scenen på Stockholms stadsmuseum – Maritha Sandberg från Sameföreningen i Stockholm och jag, som representant för Amnesty Sápmi. Vi samtalade om samiska kvarlevor och heliga föremål i samband med avslutningen av utställningen ”Vems är du? Om minoriteter i Stockholm”.

Det har gått 15 år sedan FN:s urfolksdeklaration antogs. Trots det finns det fortfararande samiska kvarlevor på minst tio svenska museer. Processen för återbördande och begravning är otroligt omständlig. I år har regeringen beviljat begravning av två (!) samiska kvarlevor från Arjeplog.

Maritha talade om återbegravningen 2019 av kvarlevor efter 25 samer från Lycksele, som grävdes upp på 1950-talet. Hallå! Gravplundring i Sverige 1950-1951. Efter andra världskriget tog de allra flesta tog avstånd från rasbiologiskt tankegods. Men inte svenska ”forskare”.

Trots att urfolksdeklarationen säger att urfolk har rätt till sina ceremoniella föremål så har inga heliga föremål återlämnats till samerna i Sverige. Det handlar om ceremonitrummor, offergåvor och sejtar som har stulits från Sápmi.

Jag talade förstås om den samiska offerplatsen Unna Saiva och kampen för att offergåvorna som kommer från Gällivare skogssamebys marker och finns i Stockholm ska få flytta hem, så nära offerplatsen som möjligt. För mig och mina släktingar handlar det om Gällivare Kulturmuseum, men det krävs att äganderätten först övergår till Sametinget och att de tecknar avtal med museet om förvaltningen – och pengar från staten för att möjliggöra detta.

Det var statligt finansierade tjänstemän som plundrade gravar och offerplatser och stal sejtar. Därför måste staten finansiera ett återbördande av både kvarlevor och heliga föremål.

Maritha talade också om det rasbiologiska bildarkivet i Uppsala, som finns för allmän beskådan. Hon jämförde med Nya Zeeland där maorierna har rätt att bestämma över såväl kvarlevor som bilder. Det vore väl rimligt att samer i Sverige har rätt att besluta över detta arv efter den svenska rasbiologiska politiken. Finns det någon där emot?

Jag fick också tillfälle att prata om Amnesty Sápmis förväntningar på politikerna och lyfte tre frågor:

  • Att processen för återbördande av samiska heliga föremål och kvarlevor påskyndas i enlighet med det förslag som sex av riksdagspartierna tog ställning för i maj 2022. Oavsett valresultat finns det en politisk majoritet för förslaget. Vi förväntar oss att de levererar, förenklar processen och finansierar återbördandet!

  • Att Forum för levande historia får ett tredje uppdrag. Förutom att informera om Förintelsen och kommunismens övergrepp mot mänskligheten bör de få i uppdrag av regeringen att informera om Sveriges samepolitik med rasism, diskriminering och raslagar. Det har vi nyligen lyft i ett remissvar till regeringen.

  • Att Sverige respekterar urfolksrätten när det gäller den gröna omställningen. Det får inte handla om grön kolonialism. Industriområden med vindkraft, kraftnät och vägar ska inte byggas på samernas traditionella marker, i renbetesområden och kalvningsland. Samernas urfolksrättigheter får inte kränkas av samhällets åtgärder i omställningen till ett fossilfritt samhälle.
21 Aug 2022